Nitas hantverk: Kasserad

Jag har haft ett trasigt skedblad liggande i min silverskrotburk sedan i höstas. Skeden var från 1861, och jag har aldrig sett en mera sliten sked. Skaftet var någorlunda så det blev ganska snabbt en ring, men den kupade delen var både bucklig och sprucken. När jag bankade ut den så sprack den givetvis ännu mer och därmed blev den liggande.

När jag idag plockade upp den där trasiga, skamfilade silverbiten hade jag en idé som jag inget hade att förlora på att försöka göra verklighet av. Under tiden jag jobbade gick mina tankar: Kasserad! Ibland känner jag mig kasserad, och är det också i vissa avseenden. Ständig huvudvärk och en utmattning som inte ger med sig gör att livet är väldigt begränsat. Ändå finns det hopp. Hopp om att jag ska kunna vara som detta smycke. Unikt och vackert på sitt sätt, med spår av det slitna och trasiga.

Mitt hantverk är för mig avkoppling. Inga måsten och inget tankearbete. Bara göra det som dyker upp i tanken. Något att lägga fokus på så allt annat trängs undan. Vila för hjärnan. Att mitt hantverkande kan hjälpa andra är en bonus. Det hade ju varken varit inspirerande eller kul att bara göra smycken och lägga på hög. Tack vare min kontakt med LoveNepal, och alla som vill vara med och stötta arbetet genom att köpa mina smycken, blir det en win-win-situation.